Peter Ekberg om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?

Jag heter Peter Ekberg och debuterade 2009 med filosofiboken "Tänk Själv!" som gavs ut på Bonnier Carlsen med Sven Nordqvists teckningar. När jag sett min första bok bli verklighet så ville jag inget hellre än att få göra en till. Det blev en bok om liv i universum. "Aliens!" kom 2011 på Berghs förlag med bilder av Mattias Olsson. Därefter har böckerna kommit i snabbare takt. Hösten 2012 kom två titlar: "Uppdrag Silverstjärnan" som är första delen i min Science fiction serie och "Tänk Robot!" som handlar om läget för den artificiella intelligensen idag, med bilder av Anders Nyberg. Våren 2013 kom "En biljett till stjärnorna", en bok om rymdresor med bilder av Mattias Olsson. En nyutgåva av Tänk Själv hanns också med och 2014 började bra med släppet av "Uppdrag Stjärnväktarna", andra delen i min science-fiction serie. Under 2014 kommer minst en bok till, kanske två! Förutom att skriva spelar jag piano, gitarr och sjunger och besöker naturreservat (tycker om att bli slukad av djupa skogar). Jag älskar brädspel som Settlers of Catan och de flesta spel av Reiner Knizia. Jag har också börjat med bågskytte.

När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?

Den första sf jag läste var "Möte med Rama" av Arthur C Clarke. Den fanns i mammas bokhylla när jag var barn. Jag minns att den kändes abstrakt, men fängslande. Jag har läst om den som vuxen och tycker att premissen är mycket bra fortfarande. Det är spännande när de tar sig in i farkosten. Just den delen inspirerade mig långt senare till några scener i "Uppdrag Silverstjärnan". Mötet med det okända! Jag hittade nog annars till genren främst via mitt astronomiintresse. Som vuxen har jag läst Enders spel, Blommor för Algernon, Asimovs robotnoveller och några till. Men det var först efter att jag skrev Silverstjärnan 2011/2012 som min fru tyckte att jag borde läsa lite SF också. Då gjorde jag det. Hittade Heinlein snabbt och fastnade för hans ungdomsromaner. Våra stilar är kanske på sätt och vis lite lika, även om han inte influerat mig (förrän det senaste året).

Vad är det som du uppskattar i just science fiction?

De stora perspektiven. Att kunna föreställa sig framtiden på olika sätt. Jag gillar också framtidstron (allt är ju inte dystopier), att människan är utvecklingsbar och kan välja vad vi gör med vår kunskap. Det ryms mycket inom SF. Filosofiska resonemang om AI och moral och kunskapens gränser intresserar mig. Och så förstås sköna rymdäventyr. Mitt hjärta finns bland stjärnorna.

Vilka författare läser du helst av?

Som ung läste jag allt jag kom över. Tolkien, Dostojevskij, Hemingway och Shakespeare blandades med Dean Koontz, Anne Rice och Stephen King. Och Michael Ende förstås! Drömmer fortfarande om att göra något som liknar Den Oändliga Historien i ton och känsla. Sedan hade jag en Peter Nilson period som varade några år. Men den som verkligen bet mig runt 2002 var Robin Hobb. Hon är fantastisk tycker jag.

Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?

Vet inte. Har precis börjat läsa igen efter att bara ha skrivit i många år. Jag fattade nog inte att läsandet är skrivandets kärna tidigare. Just nu läser jag Hungerspelen till exempel, den är bra. Har flera böcker jag ser fram emot att läsa. Det finns ju flera svenska science fiction författare just nu som man kan hålla ögonen på också. Jag känner inte till alla, men Boel Bermann, Oskar Källner, PJ Olofsson, Maths Claeson och bloggägaren själv Eva Holmquist är några.

Jag vet att du själv skriver science fiction. Kan du berätta lite om dina berättelser inom genren?

Det stämmer att jag håller på med en science fiction serie som kretsar runt generationsskeppet Voya som byggdes på månen för en färd till den främmande planeten Roxera. Den andra delen har precis kommit ut och heter Uppdrag Stjärnväktarna. Del tre är under arbete just nu med arbetsnamn Uppdrag Roxera. Grunden till böckerna var väl tanken: Hur skulle det vara om man föddes på ett sådant skepp och Jorden hade blivit en mytisk plats? Berättelserna handlar delvis om ett återupptäckande av vad jorden var för ett ställe och ett återupptäckande av delar av Voyas historia som fallit i glömska. En spännande utmaning var ju att fundera över skeppets historia. Det har varit på väg i åtta tusen år och kulturer har kommit och gått. Sedan gillar jag det lilla i det stora också. Därför handlar böckerna om ungdomars liv, problem i skolan och drömmar om framtiden, att bryta hjulet av att bara finnas för att skaffa barn osv. Teman som lojalitet, vänskap, död och mod tycker jag är intressanta. I den senaste boken (Uppdrag Stjärnväktarna) finns döden på flera plan. Hot om fysisk och psykologisk död för huvudpersonerna, men också skeppets död och därmed "döden" för resan till Roxera. Jag känner att jag lär mig mycket om skrivande nu och ser fram emot att fortsätta arbeta. Skrivande är en sak som man verkligen kan utveckla.